Fösingsmåla – ett Tingmöte 1992

Tingmöte på Fösingsmåla 1992

Alternativrörelsen var ganska löst sammansatt. Gemenskapen bygge på vänskap, eldsjälar och idéer som skulle praktiseras. En typ av gemenskap är – för den finns fortfarande – Tingmötena. Dessa anordnas årligen, ibland två gånger om året. De samlade människor från Norden, Europa och hela världen. Vid tingmötena hålls samtal om naturens krafter och hur vi små människor med fredliga medel ska kunna kämpa emot de krafter som inte respekterar naturen. Där arrangeras workshops med teman som massage, meditation, yoga, thai chi, svetthyddebadande, örtsamling, matlagning är vanligt förekommande aktiviteter. En viss koppling till den internationella ”Regnbågsrörelsen” finns. De särskilda samtalen som hölls i ring – ofta med väldig många deltagare – är kännetecknande.

Konstantin Kirsch som driver den tyskspråkiga bloggen Konstantin Kirsch – Blog – Permakultur, Naturbauten, Familienlandsitze, Nachhaltigkeit, Persönlichkeitsentwicklung var 1992 på Fösingsmåla där det arragerades ett tingmöte. Här är hans berättelse tillsammans med en ganska utförlig beskrivning om just samtalsringen. Översättning: Sara Lundstedt.

Tingsmöte 1992 - Sommarting 2017

Det centrala elementet vid ett sommarting är samtalsringen med en talkingstick1. Dagligen används en talkingstick, uppmärksamheten stärks och lyssnandet blir mer medvetet. Vi finner förtroende att prata mer ifrån hjärtat om det som verkligen rör sig inombords. Den som håller i pinnen har ordet, men denne får också lov att hålla orden inom sig, tills dess att hjärta och hjärna är eniga om vilka ord som ska uttalas och höras. Tankarnas hastighet stiger när floden av tankar förblir oavbruten.

Det finns bara ett par regler, inga hierarkier och inget förutbestämt tema.

Hjärtan ska prata om vad de har att säga.

Jag har sedan årtionden lärt mig ifrån tingen i Skandinavien. Tingkulturen är sedan årtusenden bevarad där. Med tiden har ett fårtal regler växt fram som är nödvändiga för att energin i tinget ska fortsätta att vara starkt närvarande.

Utöver tingens samtalsring med talkingstick så finns det också tid och rum för privata samtal, vandringar, matförberedelser, fester och allt vad deltagarna i tinget önskar och klarar. Det centrala är: att träffas, prata och lyssna. Att känna efter, bli medveten, skapa tid för sig själv och andra.

Hur jag kom till tinget

För 25 år sedan begav jag mig ut på en resa som på ett grundläggande plan kom att ändra mitt inre. Jag följde en inbjudan till "Nordiskt Tingmöte på Fösingsmåla": (möte = meeting (engl.) = Treffen (tyska))

Jag åkte tåg till Puttgarden, sedan färja, liftade mig fram till Köpenhamn. Färja till Malmö, därifrån liftade jag till Lund.

Jag hamnade i ett livligt samtal med bilföraren som tog mig till Lund. Han bad mig att omedelbart följa honom hem till sin lägenhet. Där visade han mig en bok som låg honom varmt om hjärtat: A course in miracles(Foundation for inner peace 1985).

Han menade att boken passade mig. Jag var berörd, men mina engelska språkkunskaper räckte inte på långa håll för att riktigt förstå en sådan bok. Då menade han att jag kanske vore rätt person att organisera så att boken översattes till tyska. Denna föreställning var överväldigande. Jag tackade och fortsatte min resa, det vill säga, jag tog tåget till Ronneby och liftade därifrån till tingmötets lägerplats. Två år senare kom boken ut (utan min inblandning) i tysk översättning: Ein Kurs in Wundern.

Under det två veckor långa mötet lärde jag mig att prata och lyssna med talkingstick. Jag citerar mina egna dagboksanteckningar:

Tingmötets histora har bara några få grundregler:

En lägereld som mittpunkt. Runtom denna en ring av människor och en talkingstick som skickas runt i ringen medsols.* Dessa minimala grundregler räcker för ett kollektiv. Oerhört viktig är respekten för talpinnen (engl.: talking stick), som kan anses vara stammens (engl.:tribe) symbol. Jag tycker att det är mycket bättre att ha en talkingstick som ”mittpunkt” istället för en människa! Då pinnen används av alla så är gruppen det viktigaste som finns att respektera. Efter den första, om möjligt snabba, rundan med namn, bakgrund och avsikt så går talpinnen en andra runda och varje person kan hålla i pinnen så länge som det är önskvärt och prata, sjunga, dansa eller vara tyst. Endast på begäran kan de andra tingdeltagarna vara delaktiga (t.ex. vid sång). Vi märkte att en gemensam tystnad ibland gav gruppen mer än ett långt tal och pinnen "talking stick" blev ibland omnämnd till "listening stick".

* På svenska används oftast det engelska ordet ”talkingstick”, talpinne är ett försök till en svensk översättning som ibland används (översättarens anmärkning).