Fösingsmåla gård – sångerna
FÖSINGSMÅLA GÅRD – SÅNGERNA
Många var “jammen”. På festerna underhöll vi varandra med många gånger improviserade sånger till ankompanjemang av trummor, gitarr, mandolin, flöjt och annat som det gick att få fram ljud ifrån. Vissa texter fastnade vi för.
“Jag lyder under ingen” skrek ju urfösingen Mats Fösse enligt sägnen. Berättelsen blev tonsatt av Svein Berteusen i samband med att kollektivet skulle vräkas. Melodin gick i E‑moll och hade en medeltida klang.

Kyrkan till polisen, säger.
Kyrkan till polisen, säger.
Fösing vill vi bli av med, Fösing vill vi bli av med.
Kyrkan till polisen.
Polisen till Fösing, säger.
Polisen till Fösing, säger.
Ni har tre dagar på er, innan ni ska va härifrån.
Polisen till Fösing.
Fösing till polisen, säger.
Fösing till polisen, säger.
Oss kan ni inte bli av med. Oss kan ni inte bli av med,
Fösing till polisen.
Fösing, han går igen.
Fösing, han går igen.
Fösing, han går igen.
Gården ägdes av Lunds stift som tog avkastningen från skogsmarker och arrende. Under 1970-talet arrenderades gården av Patrik Engström. Tillsammans med hustrun Inger bedrev de så kallad frivård. Ungdomar, främst från Stockholm, kom och bodde där för att kunna komma på fötter och bli fria från missbruk. Några av dem hade också annan kriminell belastning, men alla fick de chansen genom något som hette paragraf fjorton. Familjen Engström fick ersättning för sitt arbete med ungdomarna.
Patriks pedagogik var enkel. Men ovanlig. Han hade länge hållit på med hästar. Han närde drömmen om att korsa fram en slags nordisk Pinto. Brun-svart-vita hästar liknande de mustanger som de nordamerikanska indianerna var kända för. Rosita hette den märr varifrån dessa kusar skulle komma.
Ungdomarna fick alltså vara med Patrik och lära sig att sköta hästar, rida, köra vagn och dra hem ved ifrån skogen. De fick hugga ved, och alla skulle hjälpas åt med de dagliga sysslorna samt underhåll på gården. För att kunna hålla ihop allt på gården anställde han ibland också medhjälpare.
Patrik hade fler drömmar: han ville gå till Kebnekaise med sina hästar. Men han skulle vara väl förberedd och gjorde många kortare och längre turer med häst och vagn runt i norra Blekinge och Småland.

Det är inte ofta den sjungs idag, Fösingsmålasången. Då, särskilt i samband med vräkningen 1981, fungerade den som kampsång.