Fösingsmåla gård – sångerna


FÖSINGSMÅLA GÅRD – SÅNGERNA

Många var “jam­men”. På fes­ter­na under­höll vi varand­ra med många gång­er impro­vi­se­ra­de sång­er till ankom­pan­je­mang av trum­mor, gitarr, man­do­lin, flöjt och annat som det gick att få fram ljud ifrån. Vissa tex­ter fast­na­de vi för.

“Jag lyder under ing­en” skrek ju urfö­sing­en Mats Fösse enligt säg­nen. Berättelsen blev ton­satt av Svein Berteusen i sam­band med att kol­lek­ti­vet skul­le vrä­kas. Melodin gick i E‑moll och hade en medel­ti­da klang.

Image by Ri Butov from Pixabay


Kyrkan till poli­sen, säger.
Kyrkan till poli­sen, säger.

Fösing vill vi bli av med, Fösing vill vi bli av med.
Kyrkan till polisen.

Polisen till Fösing, säger.
Polisen till Fösing, säger.

Ni har tre dagar på er, innan ni ska va härifrån.
Polisen till Fösing.

Fösing till poli­sen, säger.
Fösing till poli­sen, säger.

Oss kan ni inte bli av med. Oss kan ni inte bli av med,
Fösing till polisen.

Fösing, han går igen.
Fösing, han går igen.
Fösing, han går igen.

Gården ägdes av Lunds stift som tog avkast­ning­en från skogs­mar­ker och arren­de. Under 1970-talet arren­de­ra­des går­den av Patrik Engström. Tillsammans med hust­run Inger bedrev de så kal­lad fri­vård. Ungdomar, främst från Stockholm, kom och bod­de där för att kun­na kom­ma på föt­ter och bli fria från miss­bruk. Några av dem hade ock­så annan kri­mi­nell belast­ning, men alla fick de chan­sen genom något som het­te para­graf fjor­ton. Familjen Engström fick ersätt­ning för sitt arbe­te med ungdomarna.

Patriks peda­go­gik var enkel. Men ovan­lig. Han hade länge hål­lit på med häs­tar. Han när­de dröm­men om att kor­sa fram en slags nor­disk Pinto. Brun-svart-vita häs­tar lik­nan­de de mustang­er som de nor­da­me­ri­kans­ka indi­a­ner­na var kän­da för. Rosita het­te den märr var­i­från des­sa kusar skul­le komma.

Ungdomarna fick allt­så vara med Patrik och lära sig att skö­ta häs­tar, rida, köra vagn och dra hem ved ifrån sko­gen. De fick hug­ga ved, och alla skul­le hjäl­pas åt med de dag­li­ga syss­lor­na samt under­håll på går­den. För att kun­na hål­la ihop allt på går­den anställ­de han ibland ock­så medhjälpare.

Patrik hade fler dröm­mar: han vil­le gå till Kebnekaise med sina häs­tar. Men han skul­le vara väl för­be­redd och gjor­de många kor­ta­re och läng­re turer med häst och vagn runt i nor­ra Blekinge och Småland.


Det är inte ofta den sjungs idag, Fösingsmålasången. Då, sär­skilt i sam­band med vräk­ning­en 1981, fun­ge­ra­de den som kampsång.

Ladda ner den som PDF här