Karavane-festival 1978

Percy Anderson berät­tar om hur Vagnsfolket drog över två vag­nar från Moder Jord till frista­den Chistiania. Tillsammans med gäng­et på Psyak-huset anord­na­de de en “Karavane-fes­ti­val” medan de övri­ga i Karavanen sak­ta rul­la­de norrut genom Småland. 

Våra vän­ner Ester och Valiant hade fak­tiskt ett Skandinaviskt rum i Psyak-huset där vän­ner­na var väl­kom­na att över­nat­ta. Det var dom som var vär­dar för fes­ten. Dom var star­ka posi­ti­va kraf­ter under Christianias tidi­ga år. Dom del­tog ock­så vid de Ting-möten som tog sin bör­jan vid sam­ma tid. (Well, åter­kom­mer gär­na till detta.) 

Karavane-fes­ti­val utan­för Psyak-huset i Christiania 1978 

Jordbandet spe­la­de och det var mat och fest över en helg. Vi höll tal och berät­ta­de att alla var väl­kom­na att hop­pa på Karavanen. När det var dax att dra vida­re stod två per­so­ner med pack­ning redo att föl­ja med. 

Jordbandet spe­la­de vid Karavane-fes­ti­va­len i Christiania 1978 

På åter­re­san fick vi punk­te­ring på ena vag­nen som hade en myc­ket ovan­lig dimen­sion på däck. Vi stod med hela eki­pa­get, drag­bil och två vag­nar, myc­ket illa par­ke­ra­de i en tra­fik­tät kors­ning i Köpenhamn i mer än ett dygn. Polisen åter­kom fle­ra gång­er för att skyn­da på oss men med bara tre hjul på ena vag­nen fanns inte myc­ket att göra än att invän­ta lagat hjul. Minns att jag fick låna Irene Karlssons fina röda frans­ka hus­bil, en Citroën, för att hit­ta hjälp. 

Percy Andersson på rädd­nings­ex­pe­di­tion i Irene Karlssons röda Citroën 

Åter på Christiania greps jag av poli­ser som var påtag­ligt irri­te­ra­de på vår fes­ti­val­helg och i syn­ner­het – upp­fat­ta­de jag det som – de tal som jag och and­ra hål­lit där. Olyckligtvis hade jag 0,4g av en olag­lig sub­stans i bröst­fic­kan. Den var bort­glömd och hade legat länge i skjor­tan. Därmed ploc­ka­des jag ur leken, anhölls och fick natt­lo­gi av dans­ka sta­ten. Det var obe­hag­ligt med fång­vak­ta­re som luk­ta­de sprit och var lätt­ret­li­ga. Dagen där­på trans­por­te­ra­des jag av två poli­ser till båten mot Malmö efter att först fått en snabb dom och utvis­ning ur lan­det i fyra år. Hur vagns­hju­let sen blev fix­at vet jag inte men vi sam­man­strå­la­de alla sena­re på ModerJord innan fär­den gick vida­re. I oli­ka sam­man­hang har jag ofta sagt att det är bra med lite mot­stånd i bör­jan. Så är det gjort och så blir res­ten bra. Och det blev det ju. 

En av dom som följ­de med blev en del av Karavanen (tror jag vet vem men är osä­ker så han får själv berät­ta). Den and­re som var en ita­li­e­na­re i blom­mig klän­ning häng­de bara med till ModerJord var­ef­ter han åter­vän­de till Christiania. Han hind­ra­des från att med­ver­ka i odling­ar­na eftersom han kon­se­kvent drog upp plan­tor­na och läm­na­de ogräset. 

Pär Örnmarker och Annika Christianson på Christiania 

Har du min­nen ifrån Karavanen. Hör av dig och berät­ta! Enklast är att du använ­der KONTAKTFORMULÄRET.

En tids­ty­pisk ana­log infor­ma­tion
(Klicka på bil­den för att se förstoring:)