En Fösing: Bosse katten

BOSSE KATTEN: EN SANN FÖSING

Bosse "Katten" Gustavsson ingick i ett sammanhang. Allt ifrån sin ungdom var han på olika sätt engagerad i olika alternativa projekt. Han bodde periodvis kollektivt och skaffade sig genom åren ett stort kontaktnät. Alla som lärde känna honom fick också känna av hans hjälpsamhet. Han bidrog alltid med kunskap, idéer och lösningar. Och han var en praktisk man för vägen från tanke till handling var aldrig lång. Fanns där ett problem – litet som stort – tänkte han på det till han kom på en lösning. Blev något fel var han inte sen att ändra på det.

Bosse Katten dog hastigt efter en kort tids sjukdom på Kungälvs lasarett sommaren 2012. Några av hans vänner hann att säga farväl till honom. Lördag 25 maj 2013 drack vi en öl på Solrosen och söndag 26 spred vi stoftet utanför Marstrand!

I ungdomen var han aktiv i den politiska vänstern men blev snart frihetlig och oorganiserad. Under flera år var han bosatt i Hedefors utanför Lerum. I lägenheterna i den före detta arbetarbyn bosatte sig under sjuttiotalet många ungdomar och det utvecklades en stark gemenskap. Många av invånarna kämpade i anarkistisk anda för miljö- och rättvisefrågor. Bosse Katten som var en eldsjäl kom efter Fösingsmålas upplösning att flytta tillbaka till Hedefors där han också bedrev en verksamhet inriktad på service av storköksmaskiner och kyla.

Han värnade alltid om sin integritet samtidigt som han var en sann kollektivist. Hans vagn på stallbacken var hans egen lya där han också hade en liten träverkstad. Men han såg också till att maskinerna i de gemensamma verkstadsutrymmena – vagnslidret och garaget bakom ladan – fungerade. När bilar, hästvagnar och redskap skulle servas och lagas hjälpte han ofta till och bidrog gärna med smarta och genomtänkta lösningar. Att återvinna och återbruka var hans ledord.

Tvättmaskinen i pannrummet på gården pajade. Bosse Katten tog Anders "Kulan" Kuleski med sig i duetten och åkte till skroten. Med sig hem hade de en reservdelsmaskin av liknade modell. Efter en del trixande och modifieringar gick det att tvätta igen – samma eftermiddag. Reservdelsmaskinen utnyttjades ett par gånger till.

Hästskoljusstake från Fösingsmåla

Nedslitna hästskor, rörstumpar och annat skrot förvandlades till en mysig och folkloristisk ljusstake. Om det var Katten eller Hasse som var uppfinnaren tvistar de lärde. Det var främst de som tillverkade dem i varje fall. Är det någon som har en ”Fösingestake”? En sådan där svart ljusstake tillverkad av en utnött hästsko – det tillverkades både vägg- och bordsmodeller. Ta en bilder och skicka!

Bosse Katten i Båten, foto: Benny Hellberg

Han hade bara en kaffekopp med sig och drack därför själv ur öskaret.
foto: Benny Hellberg

 

Eva "Fia" Frölander minns Bosse Katten

Det enda man kan vara riktigt säker på när man föds, är att det finns ett slut. Ändå känns det som främmande för mig att få höra om att Bosse Katten nu inte finns här längre på jorden. Vad hade jag egentligen trott, att alla ”Fösingar” var odödliga, eller?

Mina minnen från Bosse Katten, förutom ärtsoppan han lagade varje gång det var hans tur att laga mat, är den stora välviljan och hans uppfinningsförmåga. Alla uppfinningar Bosse gjorde var inte fullt funktionsdugliga, men han var i alla fall engagerad och mån om att hjälpa till med sin kraft för att skapa förbättringar.

Bevingade visdomsord såsom, ”Även en minskad utgift är att betrakta som en inkomst!”, har Bosse liksom lyckats svetsa fast i min ryggmärg. Likaså det lilla tipset om ”hur man bör bete sig vid skarpa kurvor när man kör bil på smala trånga grusvägar”.

Bosse strävande efter ett behagligt och bekvämt liv, vilket tog sig sådana uttryck som bland annat i hans välisolerade ”halverade” arbetarbod med den ”strypta” kaminen; ”Jag behöver inte längre hjälpa till vid arbetet med veden, för nu kan jag elda med spillet som blir på golvet i vedboden”.

Ibland har jag också undrat över var han hittade alla de människor som han tog med till Fösingsmåla efter sina vistelser i Göteborg. Bosse Katten liksom alla andra Fösingar är och förblir en del av mig, som har präglat och format mitt liv så att jag är den jag är idag och har för alltid en plats i mitt hjärta.

Hälsningar Eva Frölander (Fia)


Eva flyttade för många år sedan tillbaka till Gotland där hon gärna engagerar sig i klimat- och miljöfrågor. Fokus lägger hon sedan några år på Gotlands vattenförsörjning och det hot för grundvattnet som brytningen av kalk innebär. Du hittar Eva på Facebook.

Fler bilder hittar du längre ner 🡇


Varning för formalinflugor och asgamar

Efter Bosse Kattens död verkade det som om han inte hade några arvingar men vi uppfattade att det rådde oklarheter om dödsboutredningen. Socialförvaltningen i Kungälv var inne i Bosses hus tillsammans med Bosses gode man Tore Närman för att se om Bosse lämnat någon sista vilja eller dokument som kunde berätta om eventuella släktingar. De hittade inget. Tore höll kontinuerlig kontakt med den tjänsteman som handla ärendet, som genom Landsarkivet söker eventuella släktingar som kan ärva honom.

Hittar man ingen arvtagare tillfaller kvarlåtenskapen som brukligt Allmänna Arvsfonden. För att omvandla fast egendom och lösöre till reda pengar säljs allt genom exekutiv aktion. Det hus Bosse katten lämnade efter sig ligger i ett område där fastighetspriserna är relativt höga och där det finns gott om hugade spekulanter. Där fanns också en risk att Bosses dokumentation - filmer, bilder, eventuella anteckningar och texter skulle slängas. För att försöka försäkra oss om att inget av kulturhistoriskt värde skulle gå om intet kontaktade vi Kammarkollegiet och Allmänna Arvsfonden (AAF. Kommunens utredare menade att de hade kontaktat AAF.

Efter en del samtal och en skrivelse (som du kan läsa här) fick vi beskedet att de aldrig hört talas om Bosse Kattens ärende(!). I skrivelsen försökte vi ställa krav på de i egenskap av myndighet skulle undersöka förhållandena.

De kontaktade dem som tagit på sig boutredningen. Vi undrade om inte AAF skulle undersöka varför "utredarnas" hänvisning till AAF var falsk. Myndigheten ansåg inte att detta, eller någon lagsökning ingick i deras uppdrag. På begäran skickade de dock dokument de fått in. (Här hittar du det. OBS! Vissa uppgifter har vi med respekt för dödsboet retuscherat bort.)

Vi fann alltså att dödsboutredarna varken hade kontaktat AAF och eller gjort någon grundlig eftersökning av arvingar. Där rådde dessutom ett vänskaps- och släktförhållande mellan tjänstemän vid Kungälvs kommun och den fastighetsfirma som skulle sköta dödsboet (!). Förmodligen kontaktades de av AAF för en "djupare" utredning gjordes. De hittade då faktiskt en arvinge: en åldrad faster. Tyvärr dog hon innan arvets hann skiftas men hennes döttrar, Kattens kusiner, är nu arvtagare. Kattens hus är sålt men vi kunde få ta vara på sådant som kan vara viktigt att bevara. Dock ej mer än några DVD-filmer och när tid finnes kan urval av detta publiseras här på Alternativrorelsen.se.

Hur kan vi utifrån dessa erfarenheter fundera över vad som händer med det vi lämnar efter?


Bosse Katten-bilder