En Fösing: Bosse katten

Bosse “Katten” Gustavsson ingick i ett sam­man­hang. Allt ifrån sin ung­dom var han på oli­ka sätt enga­ge­rad i oli­ka alter­na­ti­va pro­jekt. Han bod­de peri­od­vis kol­lek­tivt och skaf­fa­de sig genom åren ett stort kon­takt­nät. Alla som lär­de kän­na honom fick ock­så kän­na av hans hjälp­sam­het. Han bidrog all­tid med kun­skap, idéer och lös­ning­ar. Och han var en prak­tisk man för vägen från tan­ke till hand­ling var ald­rig lång. Fanns där ett pro­blem – litet som stort – tänk­te han på det till han kom på en lös­ning. Blev något fel var han inte sen att änd­ra på det.

Bosse Katten dog has­tigt efter en kort tids sjuk­dom på Kungälvs lasa­rett som­ma­ren 2012. Några av hans vän­ner hann att säga far­väl till honom. Lördag 25 maj 2013 drack vi en öl på Solrosen och sön­dag 26 spred vi stof­tet utan­för Marstrand!

I ung­do­men var han aktiv i den poli­tis­ka väns­tern men blev snart fri­het­lig och oor­ga­ni­se­rad. Under fle­ra år var han bosatt i Hedefors utan­för Lerum. I lägen­he­ter­na i den före det­ta arbet­ar­byn bosat­te sig under sjut­ti­o­ta­let många ung­do­mar och det utveck­la­des en stark gemen­skap. Många av invå­nar­na käm­pa­de i anar­kis­tisk anda för mil­jö- och rätt­vi­se­frå­gor. Bosse Katten som var en eldsjäl kom efter Fösingsmålas upp­lös­ning att flyt­ta till­ba­ka till Hedefors där han ock­så bedrev en verk­sam­het inrik­tad på ser­vice av storköks­ma­ski­ner och kyla.

Han vär­na­de all­tid om sin integri­tet sam­ti­digt som han var en sann kol­lek­ti­vist. Hans vagn på stall­bac­ken var hans egen lya där han ock­så hade en liten trä­verk­stad. Men han såg ock­så till att maski­ner­na i de gemen­sam­ma verk­stads­ut­rym­me­na – vagns­lid­ret och gara­get bakom ladan – fun­ge­ra­de. När bilar, häst­vag­nar och red­skap skul­le ser­vas och lagas hjälp­te han ofta till och bidrog gär­na med smar­ta och genom­tänk­ta lös­ning­ar. Att åter­vin­na och åter­bru­ka var hans ledord.

Tvättmaskinen i pann­rum­met på går­den paja­de. Bosse Katten tog Anders “Kulan” Kuleski med sig i duet­ten och åkte till skro­ten. Med sig hem hade de en reserv­dels­ma­skin av lik­na­de modell. Efter en del trix­an­de och modi­fi­e­ring­ar gick det att tvät­ta igen – sam­ma efter­mid­dag. Reservdelsmaskinen utnytt­ja­des ett par gång­er till.

Nedslitna häst­skor, rörstum­par och annat skrot för­vand­la­des till en mysig och folk­lo­ris­tisk ljus­sta­ke. Om det var Katten eller Hasse som var upp­fin­na­ren tvis­tar de lär­de. Det var främst de som till­ver­ka­de dem i var­je fall. Är det någon som har en ”Fösingestake”? En sådan där svart ljus­sta­ke till­ver­kad av en utnött häst­sko – det till­ver­ka­des både vägg- och bordsmo­del­ler. Ta en bil­der och skicka!

Varning för formalinflugor och asgamar

Efter Bosse Kattens död ver­ka­de det som om han inte hade någ­ra arving­ar men vi upp­fat­ta­de att det råd­de oklar­he­ter om döds­bout­red­ning­en. Socialförvaltningen i Kungälv var inne i Bosses hus till­sam­mans med Bosses gode man Tore Närman för att se om Bosse läm­nat någon sista vil­ja eller doku­ment som kun­de berät­ta om even­tu­el­la släk­ting­ar. De hit­ta­de ing­et. Tore höll kon­ti­nu­er­lig kon­takt med den tjäns­te­man som hand­la ären­det, som genom Landsarkivet söker even­tu­el­la släk­ting­ar som kan ärva honom.

Hittar man ing­en arv­ta­ga­re till­fal­ler kvar­lå­ten­ska­pen som bruk­ligt Allmänna Arvsfonden. För att omvand­la fast egen­dom och lösö­re till reda peng­ar säljs allt genom exe­ku­tiv aktion. Det hus Bosse kat­ten läm­na­de efter sig lig­ger i ett områ­de där fas­tig­hets­pri­ser­na är rela­tivt höga och där det finns gott om huga­de spe­ku­lan­ter. Där fanns ock­så en risk att Bosses doku­men­ta­tion — fil­mer, bil­der, even­tu­el­la anteck­ning­ar och tex­ter skul­le släng­as. För att för­sö­ka för­säk­ra oss om att ing­et av kul­tur­hi­sto­riskt vär­de skul­le gå om intet kon­tak­ta­de vi Kammarkollegiet och Allmänna Arvsfonden (AAF. Kommunens utre­da­re mena­de att de hade kon­tak­tat AAF.

Efter en del sam­tal och en skri­vel­se (som du kan läsa här) fick vi beske­det att de ald­rig hört talas om Bosse Kattens ären­de(!). I skri­vel­sen för­sök­te vi stäl­la krav på de i egen­skap av myn­dig­het skul­le under­sö­ka förhållandena.

De kon­tak­ta­de dem som tagit på sig bout­red­ning­en. Vi und­ra­de om inte AAF skul­le under­sö­ka var­för “utre­dar­nas” hän­vis­ning till AAF var falsk. Myndigheten ansåg inte att det­ta, eller någon lagsök­ning ingick i deras upp­drag. På begä­ran skic­ka­de de dock doku­ment de fått in. (Här hit­tar du det. OBS! Vissa upp­gif­ter har vi med respekt för döds­bo­et retu­sche­rat bort.)

Vi fann allt­så att döds­bout­re­dar­na var­ken hade kon­tak­tat AAF och eller gjort någon grund­lig efter­sök­ning av arving­ar. Där råd­de dess­utom ett vän­skaps- och släkt­för­hål­lan­de mel­lan tjäns­te­män vid Kungälvs kom­mun och den fas­tig­hets­fir­ma som skul­le skö­ta döds­bo­et (!). Förmodligen kon­tak­ta­des de av AAF för en “dju­pa­re” utred­ning gjor­des. De hit­ta­de då fak­tiskt en arvinge: en åld­rad fas­ter. Tyvärr dog hon innan arvets hann skif­tas men hen­nes dött­rar, Kattens kusi­ner, är nu arv­ta­ga­re. Kattens hus är sålt men vi kun­de få ta vara på sådant som kan vara vik­tigt att beva­ra. Dock ej mer än någ­ra DVD-fil­mer och när tid fin­nes kan urval av det­ta publi­se­ras här på Alternativrorelsen.se.

Hur kan vi uti­från des­sa erfa­ren­he­ter fun­de­ra över vad som hän­der med det vi läm­nar efter?