Fösingsmåla gård brändes ned

Fösingsmåla gård brändes ned

De fles­ta hade läm­nat Fösingsmåla. Åtminstone alla de som hade varit med och star­tat kol­lek­ti­vet. När Lunds stift så änt­li­gen 1988 hade avhyst alla boen­de gav de Hallabros fri­vil­lig­brand­kår upp­dra­get att brän­na ner stäl­let. Dessa kun­de använ­da går­den som övnings­ob­jekt. Så käckt! 

Fösingsmåla var ner­gång­et. Det hade brun­nit på vin­den i sto­ra­hu­set, det läck­te in och alla bygg­na­der var i stort behov av reno­ve­ring. Var grän­sen går för när man ger upp är nog bero­en­de på vem du frå­gar. Intresset från Lunds stift för att beva­ra det gam­la bis­kops­hem­ma­net fanns i alla fall inte. Resurserna tor­de annars inte ha saknats. 

Hur kan vi, var och en som bod­de där, se till­ba­ka på den tiden efter blomst­rings­ti­den? Förklaringarna till att var­för fol­ket flyt­ta­de vari­e­rar. Pengarna skul­le räc­ka till, och det går­den gav räck­te inte till för­sörj­ning. Vem skul­le skö­ta djur och odling­ar? Vem skul­le om dagar­na fara till ett löne­ar­be­te som inne­bar pend­ling, och hur skul­le sedan kraf­ter­na räck­te till där hem­ma. Ibland upp­stod osäm­ja. Flykten till and­ra sam­man­hang och plat­ser blev “rädd­ning­en” för fler­ta­let. Problemen var nog inte uni­ka i sig. Kollektivet, med så många män­ni­skor, var ju i vis­sa avse­en­den en spe­gel av sam­häl­let där ute. Traditionella famil­je­bild­ning­ar med barn betyd­de flytt till eget boen­de. Den sta­bi­la sam­man­håll­ning­en vitt­ra­de sön­der. För någ­ra blev fyl­la och dro­ger vägen bort från oro och ång­est, och livet på lan­det byt­tes undan för undan för de som var kvar, till­ba­ka mot livet i staden.

En av de sista invå­nar­na var Stefan. Snälle-Stefan kal­lad av många av oss. Han hade redan flyt­tat till ett bätt­re boen­de i Ronneby. Länge hade han utan medel och ibland helt ensam hål­lit liv i går­den. Sångerna och skrat­ten hade tyst­nat. Bommen, där häs­tar­na stått upp­ra­da­de, lik­som ladan stod tom­ma. Hästafolket, bar­nen, dju­ren och de vil­da dröm­mar­na hade följt vindarna.

Stefan fick nys om vad som skul­le hän­da med bygg­na­der­na och köp­te en enkel kame­ra. Det blev en vemo­dig bild­do­ku­men­ta­tion. Men vi är honom ändå tacksam!

Fösingsmåla gård i lågor och här syns huvud­bygg­na­den i lågor och solen skym­tar genom röken.

Se fler bilder nedan.