Fösingsmåla – kollektivet och hästafolket

Patrik drog nog aldrig riktigt jämt med markägaren. Att han hämtade ved hur som helst och lät hästarna löpa fritt på bete var inget som kyrkan tyckte om. Så kom det sig att en avstyckad gård inte långt bort blev till salu: Lilla Årsjömåla. På fastigheten fanns också ett runt dass där ett stort sällskap kunde uträtta sina behov samtidigt. Hur mycket detta "lusthus" spelade roll för Patriks köp, är svårt att säga. Han slog i alla fall till och köpte. Den lämpade sig också för hans verksamhet och där kunde han fortsätta att förbereda sig för sin expedition norr ut.

Året var 1977, och den sista tiden då Patrik fortfarande drev Fösingsmåla gård hade han Elsie som medhjälpare. Dessutom hade Jon och Olov kommit ner ifrån Småland där de övervintrat med sina Shetlandshästar. Norr om gården etablerade de ett läger, med tält, tipi och skydd för hästarna. Och Elsie tyckte att det skulle vara sorgligt om gården övergavs, för att som det sades, bli jaktstuga åt kyrkans män. Så hon bjöd in några av sina vänner för att tala om att bilda kollektiv och försöka ta över Patriks arrende. Så blev det och efter ett telefonsamtal till Lunds stift så var saken klar. Så gjorde vi på den tiden.

Lägerfolket flyttade ner till gården och fler medlemmar anslöt till kollektivet. Stiftsjägmästare Haglund som fått höra att det inte alls blivit bättre gjorde en blixtvisit tillsammans med skogvaktmästaren för att undersöka saken. På stället bad han invånarna snarast ge sig därifrån och något kontrakt var det inte tal om. "Vi vill inte ha några djävla indianer och naiva dårar här!" Stärkta av detta tillmäle föddes "Hästafolket".

Redan under hösten 1977 hölls ett så kallat Tingmöte i Virseryd i Småland. Dit strömmade allsköns alternativare till för samvaro i framtidens och och naturens tecken. (Läs mer om ett sådant under länken “TINGMÖTE -92” ovan.) Patrik var där liksom andra som hade skaffat hästar. Björn Skålén visade bilder från The Farm, det stora gäng som i USA några år tidigare dragit runt i staterna och sedan slagit sig ner och etablerat ett alternativt samhälle. En av kvällarna bestämde vi ett gäng att vi skulle göra något liknande. Några med hästvagnar och andra med traktorer och vagnar. Per Örnmarker, som haft häst i några år, och som bodde på Moder Jord hängde på, några blivande Fösingsmålabor och andra. I höjd med vårdagjämningen 1978 anordnades på Fösingsmåla ett “Sagofolksmöte” och därmed var hjulen på allvar igång till det som blev Karavanen 1978.