Karavanen – bilderna

Hemma hos Siv utan­för Rävemåla bod­de fle­ra av oss i en stor tält av model­len “tan­dem­ti­pi”. Doften av häst­skit och rök låg tät i läg­ret och i täl­tet brann all­tid den sto­ra eldsta­den. Vid ett till­fäl­le tog det fyr i mar­ken och brand­kå­ren fick kom­ma och släc­ka jord­bran­den. Uppståndelsen blev ofta stor där vi drog fram. Synen av det sto­ra bro­ki­ga föl­jet med män­ni­skor i färg­gla­da klä­der, sto­ra häs­tar och spek­ta­ku­lä­ra vag­nar upp­fat­ta­des ibland som skräm­man­de för orts­be­folk­ning­en. Sivs grann­kä­ring skrek dagar­na i ända. Av hen­nes glå­pord att döma ver­ka­de hon tyc­ka att vi var omo­ra­lis­ka och när hoten om polis inte läng­re fun­ge­ra­de skul­le hon min­san berät­ta för präs­ten om vår skörlev­nad. En rik­tig häxa var hon. Vid ett till­fäl­le då någ­ra av oss led­de runt ett par häs­tar så att de kun­de få beta lite av det färs­ka grä­set kom hon rusan­de i säll­skap med sin tama karl som var beväp­nad med hagel­ge­vär. Hon skrek: “Skjut dom Arvid! Skjutdom Arvid!! Barnen blev räd­da och grå­tan­de drog sig kara­van­fol­ket till­ba­ka till Sivs mark. På kväl­len hade vi kom­po­ne­rat en sång om episoden.

Vi hade hyrt Folkets Hus i Linneryd och de gam­la mark­nads­plat­sen. Redan på fre­dags­kväl­len då vi iord­ning­ställ­de och pyn­ta­de för mark­nads­da­gen stor­ma­de Styrelsen för Linneryds Folkets Hus-för­e­ning in. Detta var inte vad de hade kun­nat före­stäl­la sig och det var sista gång­en någon­sin som vi fick hyra plat­sen. Marknaden blev en suc­cé där mas­sor av besö­ka­re kun­de hit­ta fina saker hos de många hant­ver­kar­na. Där fanns kaf­fe, våff­lor och vege­ta­risk mat i kaf­festu­gan. Vid den “tur­kis­ka boll­kast­ning­en” som Percy sköt­te kun­de den skick­li­ge vin­na fina pri­ser och bar­nen fick upp­le­va den häf­ti­gas­te “pon­ny­rid­ning­en” någon­sin. Musik hör­des från alla hörn och fest­lig­he­ter­na höll på tills mörk­ret föll. På sön­dags­ef­ter­mid­da­gen då kaf­festu­gan och hela plat­sen var stä­dad, de tidi­ga­re näs­tan igen­väx­ta rabat­ter­na ren­sa­de och göds­la­de kom sty­rel­sen på inspek­tion. Nu var de myc­ket nöj­da och häl­sa­de oss väl­kom­na igen. Så det kan vara. Fotnot: Under de senas­te dagar­na där hade någ­ra av oss käm­pat med ett “gnug­ga-och-tän­da-eld-med-pin­nar-pro­jekt”. Innan vi hann bry­ta läg­ret vid mark­nads­plat­sen lyc­ka­des verk­li­gen Jon, Vidde och Dag, få fyr med hjälp av det hem­ma­gjor­da fnös­ket från trädtickor.