Händelser vid debatten – kritiken av kritiken av kritiken
Händelser vid debatten – kritiken av kritiken av kritiken
Under rubriken “Så har sex och flum präglat synen på kollektiven” i Dagens Nyheter, söndag 26 feb 2023 försöker Po Tidholm balansera den diskussion som uppkommit om skildringen av kollektivet Stjärnberg i SVT:s teveserie Händelser vid vatten.
Han menar att ämnet verkar ligga i tiden då Norrbottensteatern sätter upp pjäsen Kollektivet och Lukas Moodysson gör uppföljaren till filmen Tillsammans. Samtidigt tycker han att det märkligt då kollektiva lösningar inte ligger i tiden.
“Än mindre finns det någon bred rörelse för sociala boendeformer. Snarare verkar kollektiv ha blivit något slags projektionsyta för såväl personliga fasor som samhälleliga misslyckanden. Vår tid verkar inte ha mycket till övers för utopier.”
Hans egna erfarenheter från kollektiv är begränsade. Och det lilla han minns från besök tillsammans med föräldrarna i bardomen är både på gott och ont. På ett ställe satt föräldarna och provrökte marijuana medan barnen var ute lekte med vapen och där ett av dem också skadade sig allvarligt på ett oskyddat arbetsredskap. Ett annat minne var besöket på det “ockuperade skogshemmanet Taråberg”. Där var det fint. Riktigt hur får vi inte veta mer än att de tog sig dit med häst och släde. Tidholm uppdaterar oss också om hur hundra kravallutrustade poliser kom dit och brände ned gården och gjorde dricksvattnet odrickbart med diesel. (Kort SVT-klipp om nedbränningen från mars 2022)
Idag förstår han att “konflikten handlade om så mycket mer”. Han tror att det handlar om moderniteten och att den “har tolkningsföreträde över natur och miljö”. Kanske menar han de som har ekonomiskt intresse i hugga ner skogen (?). Han tänker att det nyvakande intresset för alternativa livsstilar säger något men undrar varför och just på det sätt som det aktualiseras nu.
Tidholm lyckas också komma i kontakt med Pär Örnmarker som i dagarna jagats av media då dessa fått för sig att det var hans kollektiv som stod som förlaga i Kerstin Ekmans roman. I artikeln berättar Pär om hur de tog över fjällägenheten Höberg som stod tomt. Han berättar också kort om Karavanen, vilken han beskriver som en “missionsresa”.
En annan som Tidholm talar med är historikern Kristoffer Ekberg som doktorerade 2016 med avhandlingen Mellan flykt och förändring. Utopiskt platsskapande i 1970-talets alternativa miljö” vilken “beskriver Karavanen som en logisk utveckling av kollektivens expansion”.
“Den tid vi lever i nu är väldigt antiutopisk. […] Som om det som är sant i dag alltid kommer att vara sant och ingenting någonsin kan förändras.”
Ekberg menar att “det är utgångspunkten både för debatten och den bekväma medelklassen”. Att “idéerna om vad som är ett gott liv” utmanas av de alternativa och kollektivister. Tidholms brorsa – som har egen erfarenhet från olika kollektiva boenden – tycker att vi i Sverige är “uppsplittrade i individer och familjeenheter” och på så sätt blir det kollektiva “dubbelt så hotfullt”. Ekberg åter, säger att de i USA är ännu vassare vad gäller “kritiska skildringar av kollektiv”, med skräckfilmer och sektartade kollektiv. Svenska skildringar, som kanske är komiska, fokuserar gärna på relationer och sex och inte på det ideologiska.
Tidholm talade med Elna Melin i Skogsnäskollektivet:
“Folk trodde att alla låg med alla och att vi inte ens hade koll på vems barn som var vems.”
Hon kan också ser också hur illa det var med jämstäldheten i alternativrörelsen. Medburna könsroller levde kvar och det blev kvinnorna som “tog hand om barnen och de lättare gårdssysslorna” medan männen gjorde grovjobbet och – “tog för sig både sexuellt och demokratiskt”.
Hoppas att du kommer in bakom DN:s betalvägg där Tidholms artikel ligger. En kortare e‑prenumeration kostar så sett inte skjortan och kan avslutas kvickt.
Till artikeln »
